jävlar vad alls känns upp och ner just nu. jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. jag saknar dig så sjukt mycket, ja vet inte hur länge jag klarar mig utan dig. tänk om det aldrig mer blir vi igen, då kommer jag aldrig palla det här känns det som just nu. men vad vet jag, jag kanske kan gå vidare iaf om det verkligen är det du vill. men det vill jag inte tänka på riktigt än. jag ska lämna dig ifred, ge dig tid, för det va det du ville. men tid, det kan ju va en dag, en veckan, en månad, många månader. det finns ju hur mycket tid som helst... jag vet bara inte hur länge jag orkar vänta på att du kanske vill ha mig tillbaka. jag ringer någon dag, så får vi se då. men som sagt, jag vet inte hur länge jag orkar med att leva i ovissheten. bara vänta liksom. det är som dom som tror på gud nästan, bara tro och hoppas, men aldrig någonsin få veta säkert. men vi har ju gått igenom så mycket tillsammans, både bra och dåliga saker. men alla dåliga sakar har vi ju klarat oss igenom. så varför kan inte inte klara det här också?!

jag vill bara ha dig så mycket, jag ångrar allt jag gjort och jag hoppas du kan förlåta mig och ge mig en ny, sista chans, så jag kan få bevisa att jag kan ändra på mig.

mats <3